Påsk, grymhet och journalistik

Glad påsk alla vänner! (och alla andra också). Jag inledde påskfirandet igår på långfredagen med att se på Mel Gibsons "The Passion of the Christ" - en svulstig och något überrealistisk film som skildrar Jesus och hur han piskas, blöder, korsfästs, blöder, dör och uppstår. Men vad har ett 2 000 år gammalt övergrepp med dagens verklighet att göra?



Varför påsk?
För att citera ICA-reklamen: " Varför firar vi påsk?". Ja, varför är påsken kristendomens största högtid? Detta finns det mycket information om, till exempel på ICA:s webbsida eller privata sidor som http://www.pask.sida.nu/. Jag ska inte gå in på detaljerna, men det handlar bland annat om att Jesus dör för att människan ska kunna få en andra chans och ångra de synder som begås.

Även om man inte tror på kristendomen kan ämnet för filmen och påskfirandet i övrigt kanske beröra även den mer sekulariserade (ickereligiösa, världsliga) människan.

Tortyr och avrättningar
Brott mot mänskliga rättigheter pågår dagligen runt om i världen. Det avrättades cirka 2 400 personer i världen år 2008 enligt Amnestys årsrapport. Med hängningar, dödliga injektioner, arkebusering, stening och andra brutala metoder avrättas personer som brutit mot vissa av sina lands lagar. Kina och Iran avrättar flest personer (1 718 respektive 346 människor). Bristfälliga rättegångar förekommer i minst 7 av de 25 länder som använder dödsstraff. Se mer info på www.amnesty.se.

Skyldighet att berätta
Det är naturligtvis svårt som privatperson att hjälpa de drabbade på plats. Det kan tänkas att det är lite man själv kan göra, men som det heter: "många bäckar små, blir en stor å". Journalistiken fyller en viktig funktion i kampen mot dessa brott mot mänskliga rättigheter. Som journalist har man både en möjlighet och en skyldighet att berätta om vad som händer i samhället, att granska myndigheter och företag, avslöja det som skyls över.

Det är inte helt ofarligt att rapportera om missförhållanden, övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter. Många journalister som vågar vara öppet kritiska mot sin regim råkar illa ut. Exempelvis den svenske och eritreanske medborgaren Dawit Isaak, som fängslades år 2001 för regimkritiska artiklar i tidningen Setit. Läs mer om Dawit Isaak på dn.se. Eritrea hamnar för övrigt i botten när det gäller Reportrar utan gränserns Pressfrihetsindex.

Skriv på för att frige Dawit Isaak
Just nu samlar DN, SvD, Expressen och Aftonbladet ihop namnunderskrifter för att få Dawit Isakk fri ur fängelset. Underskrifterna ska den 4 maj överlämnas till Eritreas ambassad. Skriv på du också:



Journalister dödas
Men ödet kan bli mycket värre än fängelse för journalister. Under 2008 dödades ett 60-tal journalister, bloggare och medieassistenter i världen, vilket är något färre än året innan då siffran var 106 personer. Se Reportrar utan gränser för mer information.

Ett exempel är den ryska journalisten Anna Politkovskaja som mördades 2006, förmodligen för att hon skrev om de övergrepp som den ryska armén begick mot civila i Tjetjenien. (Mer info på www.dn.se)

Agera direkt!
För dig som vill agera direkt är det bara att gå in på Amnestys webbsida och online skriva under brev med vädjanden till regimer som satt personer i fängelse på politiska grunder. Månadens aktion gäller en reporter från Azerbadzjan. På webbsidan kan du skriva under ett brev riktat till landets president för att vädja om frigivning.


Som vi ser så finns det ganska mycket man kan göra mot människorättsbrott även om man inte är direkt på plats. I dagens internetbetingade bekvämlighet behöver man inte ens lämna tangentbordet för att göra sin röst hörd!

Glad påsk återigen, och ta väl hand om varandra!

/Martin